Tack för oss!

Frizon tog slut även i år, och jag har hunnit vila i kapp mig lite grann i alla fall. 

Vill innan jag avslutar vår blogg-rapportering tipsa om två saker:

- Först ett intressant inslag från Frizon i Människor och Tro i P1.

- Och sen mitt eget reportage från festivalen.

Med det tackar jag och mina medbloggare för oss!

Lina Mattebo

Mys i förtältet

I våffeldoftande afton samlas vi som inte orkar vänta halva natten för att äntligen få höra Rue Royal spela. Klockan 21 kommer de förbi och klinkar unplugged i förtältet och sätter standarden för vad som troligen kommer bli en helt fantastisk spelning i ladan kl 01.45.

Vår egen Lina Mattebo presenterar den rysande fina duon och sedan står vi bara och myser.

/Ellinore

Ellinore Carlsson

Frizons viktiga inlägg i gudstjänstdebatten

På Frizon firas varje kväll två gudstjänster på två olika platser med samma tema men med olika former.

Det ena mötet är en ganska så typisk konferensgudstjänst med mycket lovsång och predikan med efterföljande förbön. Plus en konstnär som skapar ett konstverk medan predikan pågår.

Den andra gudstjänsten innehåller fler liturgiska moment med läsning av syndabekännelse och trosbekännelse, textläsningar och nattvard varje kväll. Musiken är stilla, de medverkande talar lugnt och dämpat och ljuset är sänkt.

Detta med de två gudstjänstformerna, är extra intressant med tanke på den debatt om frikyrkligheten med fokus på gudstjänstfirande som Sigfrid Deminger startade i våras, och det samtal med nämnde man som hölls här på Frizon igår. I samtalet verkade det som om Sigfrid menade att former är ytlighet samtidigt som han höll fram vissa former och uttryckssätt som extra viktiga. Jag förstod inte riktigt resonemanget.

Här tycker jag att Frizon gör ett fräschare inlägg i debatten genom att ha två olika uttrycksformer för gudstjänst inom en enda festival. Att bejaka mer än ett sätt, att öppna upp för fler att känna sig hemma tycker jag är att ta steg i rätt riktning.

För mig personligen är dessa liturgiska gudstjänster en stor behållning av festivalen. Jag uppskattar att få delta i något som är ganska långt från mitt vanliga sammanhang. Igår kväll var det första gången som jag provade att sitta hela gudstjänsten på en sorts bönepall. Det var ett nytt sätt för min kropp att uttrycka gudstjänstfirande. Att med knäna, smalbenen och fötterna känna kontakten med golvet gjorde att jag på något sätt kände mig så verklig och närvarande. Kroppsligt närvarande inför Gud.

Foto: Oscar Mollmyr

/Karolina

Ellinore Carlsson

En plats i solen

Äta bör man annars dör man. Det här gänget har tagit en paus från festivalandet med lite käk. Vid den eminenta matförsäljningen har man stora möjligheter att både springa på gamla bekanta samt inmundiga all världens läckerheter så som hamburgare, nachos och pasta. Under helgen har tjejerna till höger montrat för Lidingö folkhögskola, men de är alla även här för att träffa människor, chilla och spela volleyboll.

/Ellinore

Ellinore Carlsson

Johanna Koljonen levererade

Igår kväll blev jag lite varm i hjärtat av att lyssna till samtalet med Johanna Koljonen, en medial mångsysslare av rang. Ämnen som fantasy, lajvspel, sexualitet, religiösa upplevelser, Carola och samtal om stora livsfrågor berördes. Aktuellt, nära och viktigt.

Några reflektioner som jag gjorde:

• Johanna fick en fråga om vad hon i allmänhet tyckte om fantasy som allegori och i synnerhet om Lewis Narniaserie som metafor för den kristna världsbilden. Hon svarade att när hon läste serien som tonåring och så kom till sista boken där det “avslöjas” att Aslan är Jesus kände hon sig lite lurad och besviken. Inte just för att det var en religiös koppling men för att det gavs ett svar som på så vis gjorde det till en låst allegori. Så här ÄR det, punkt. “Att det bara finns ett svar är inte intressant” kommenterade hon. Och jag håller så mycket med henne! Inte just när det gäller Narniaserien för den har jag inte läst men när det gäller livet och den kristna tron. Finns det inte utrymme för olika perspektiv och olika tolkningar finns det inte heller utrymme för fascination för eller inblandning i frågan. Att våga ställa fler frågor och gräva djupare ger mer än att bara acceptera ett svar.
• Johanna berättade vidare om initiativet #prataomdet som var en kampanj om att prata om sexuella ofredanden och övergrepp. Hon betonade att det är så viktigt att ett nej accepteras som ett nej för det är först då som ett ja blir ett verkligt ja. Kan det var det Jesus talar om i Bergspredikan när han säger “Vad ni säger ska vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda”? Att han betonar vikten av att vara sann mot sig själv, inte gå med på något för att vara andra till lags och då också kunna säga ett helt och förbehållslöst ja när man verkligen vill gå in i något. Och detta gäller inte bara det sexuella området utan hela livet tänker jag. Det är så fascinerande när vardagliga samtal kastar nytt ljus över bibeltexter, det är det som gör Bibeln levande och verksam.

Som det redan skrivits i den här bloggen visar Frizon att samtal är livsviktiga!

/Karolina

Karolina Melin

Let’s get physical

Frizon har ett nytt tema på festivalen varje år. Det präglar gudstjänsterna, panelsamtalen, föreställningarna på Kulturscenen, seminarierna, konsten och mycket mer. Trots att temat genomsyrar hela Frizon är det lätt att tankarna, drömmarna och upplevelserna man fått från festivalen liksom stannar kvar på området när man åker härifrån. Det är också lätt att man går och drömmer om hur det var på Frizon när man kommer hem till sin vanliga församling utan vare sig Bönetält, DJ:s eller utmanade samtal.

I år är ju som sagt temat Kroppen, vilket bland annat syftar till församlingen, som kallas för Kristi kropp i Bibeln. Därför är det också så passade att man just i år har satsat extra mycket på att temat ska räcka längre än under de fem dagar då festivalen pågår. Att det man upplever här blir något att också ta med sig hem till sin vardag och sin församling.

Alla deltagare på festivalen får i år för första gången med sig en pocketbok som innehåller 21 texter och ännu fler illustrationer om olika aspekter på Kroppen. Självbild, sex, miljö, nattvard, civil olydnad och kreativitet är exempel på ämnen i boken som visar på vilket genialiskt tema Kroppen är, hur många aspekter som ryms i det lilla ordet.

Det är inte bara för att jag själv är med i boken och skriver om kroppsideal i samhället, som jag tycker att det här är en bra grej. Nej, mest tycker jag så mycket om den långsiktiga tanken att de här texterna ska räcka att fundera kring, själv eller tillsammans med andra, även när festivalen är slut.

Lina Mattebo

Dansa, pausa och så dansa lite till.

I år har Frizon en ny scen som kallas Dungen. En utomhusscen i det ena hörnet av festivalområdet, under flera stora gamla lönnar. Temat på den scenen är dans. På dagarna ordnas workshops i dans, på kvällarna spelar olika dj:s.

Efter midnatt fylls trägolvet av dansande kroppar, ljus i olika färger lyser upp löven och musiken hörs flera hundra meter längre bort över slätten. Det finns inga tvivel om att Dungen är en succé.

I kväll, den allra sista kvällen av Frizon 2012, spelar norska DJ-duon Jesus Loves Electro och DJ Otto Vilhelmsson. Om ni klickar på deras namn kan ni läsa två intressanta intervjuer med dem, om människor som har blivit helade på dansgolvet och om det viktiga i att som kristen finnas i miljöer som kyrkan ofta inte har tillträde till. 

Lina Mattebo

Alla dessa goda krafter.

Jag mötte Petrus Lilja från Frizons ledningsgrupp i går kväll. På väg från en konsert i Förtältet med Jenny Wahlström, på väg till en dansföreställning om kroppen på Kulturscenen. Området myllrade av människor, musik från olika tält blandades med varandra och det var en sådan där kväll då det var omöjligt att ens hinna med det man verkligen inte ville missa eftersom det fanns så otroligt mycket bra att välja mellan.

Vi konstaterade, som jag har gjort med så många andra den här festivalen, hur fascinerande det är att Frizon kommer till av så många ideella krafter. Festivalen själv har bara anställda på drygt en och en halv tjänst. Festivalledningen gör allt jobb vid sidan av sina vanliga jobb. Unga människor tar semester för att kunna vara med och arbeta som volontärer. Musiker repar, dansare skapar föreställningar, programpunkter planeras och genomförs, människor ber.

Bara det gör Frizon till en inspirerande plats att vara på.

Lina Mattebo