På Frizon firas varje kväll två gudstjänster på två olika platser med samma tema men med olika former.
Det ena mötet är en ganska så typisk konferensgudstjänst med mycket lovsång och predikan med efterföljande förbön. Plus en konstnär som skapar ett konstverk medan predikan pågår.
Den andra gudstjänsten innehåller fler liturgiska moment med läsning av syndabekännelse och trosbekännelse, textläsningar och nattvard varje kväll. Musiken är stilla, de medverkande talar lugnt och dämpat och ljuset är sänkt.
Detta med de två gudstjänstformerna, är extra intressant med tanke på den debatt om frikyrkligheten med fokus på gudstjänstfirande som Sigfrid Deminger startade i våras, och det samtal med nämnde man som hölls här på Frizon igår. I samtalet verkade det som om Sigfrid menade att former är ytlighet samtidigt som han höll fram vissa former och uttryckssätt som extra viktiga. Jag förstod inte riktigt resonemanget.
Här tycker jag att Frizon gör ett fräschare inlägg i debatten genom att ha två olika uttrycksformer för gudstjänst inom en enda festival. Att bejaka mer än ett sätt, att öppna upp för fler att känna sig hemma tycker jag är att ta steg i rätt riktning.
För mig personligen är dessa liturgiska gudstjänster en stor behållning av festivalen. Jag uppskattar att få delta i något som är ganska långt från mitt vanliga sammanhang. Igår kväll var det första gången som jag provade att sitta hela gudstjänsten på en sorts bönepall. Det var ett nytt sätt för min kropp att uttrycka gudstjänstfirande. Att med knäna, smalbenen och fötterna känna kontakten med golvet gjorde att jag på något sätt kände mig så verklig och närvarande. Kroppsligt närvarande inför Gud.
Foto: Oscar Mollmyr
/Karolina
Ellinore Carlsson 
Igår kväll blev jag lite varm i hjärtat av att lyssna till samtalet med Johanna Koljonen, en medial mångsysslare av rang. Ämnen som fantasy, lajvspel, sexualitet, religiösa upplevelser, Carola och samtal om stora livsfrågor berördes. Aktuellt, nära och viktigt.
Några reflektioner som jag gjorde:
- Johanna fick en fråga om vad hon i allmänhet tyckte om fantasy som allegori och i synnerhet om Lewis Narniaserie som metafor för den kristna världsbilden. Hon svarade att när hon läste serien som tonåring och så kom till sista boken där det “avslöjas” att Aslan är Jesus kände hon sig lite lurad och besviken. Inte just för att det var en religiös koppling men för att det gavs ett svar som på så vis gjorde det till en låst allegori. Så här ÄR det, punkt. “Att det bara finns ett svar är inte intressant” kommenterade hon. Och jag håller så mycket med henne! Inte just när det gäller Narniaserien för den har jag inte läst men när det gäller livet och den kristna tron. Finns det inte utrymme för olika perspektiv och olika tolkningar finns det inte heller utrymme för fascination för eller inblandning i frågan. Att våga ställa fler frågor och gräva djupare ger mer än att bara acceptera ett svar.
- Johanna berättade vidare om initiativet #prataomdet som var en kampanj om att prata om sexuella ofredanden och övergrepp. Hon betonade att det är så viktigt att ett nej accepteras som ett nej för det är först då som ett ja blir ett verkligt ja. Kan det var det Jesus talar om i Bergspredikan när han säger “Vad ni säger ska vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda”? Att han betonar vikten av att vara sann mot sig själv, inte gå med på något för att vara andra till lags och då också kunna säga ett helt och förbehållslöst ja när man verkligen vill gå in i något. Och detta gäller inte bara det sexuella området utan hela livet tänker jag. Det är så fascinerande när vardagliga samtal kastar nytt ljus över bibeltexter, det är det som gör Bibeln levande och verksam.
Som det redan skrivits i den här bloggen visar Frizon att samtal är livsviktiga!
/Karolina
Karolina Melin 
Det händer många olika saker på festivalområdet. Här finns fotbollsplan, volleybollplaner, matställen, utställare och tält med konserter, seminarier och samtal. Och i ett lugnt hörn av festivalområdet växer en liten konstpark fram. Med naturmaterial, tyger och gamla grejer vill man fylla tomrummet med estetiska uttryck i harmoni med naturen.
Daniel och hans vänner skapar parken medan festivalen pågår.
En festival ger många intryck, här får man tillfälle att vila i ett tomrum:
/Karolina
Karolina Melin
Några kalla fakta från seminariet Sverige - världsmästare i vapenexport:
- De senaste två åren är Sverige det land som exporterat mest vapen per capita avallavärldens länder!
- Trots fina riktlinjer om att vi inte ska exportera till länder i konflikter eller till länder som kränker mänskliga rättigheter är det Thailand, Indien och Pakistan som är några av våra mest frekventa kunder.
- Inte tjänar Sverige särskilt mycket på det heller. Det är vapenföretagens aktieägare som håvar in det mesta av pengarna.
Detta är vårt fantastiska, neutrala, mellanmjölksland!
/Karolina
Karolina Melin
Sent om sider ramlar nu den tredje Frizonbloggaren in på arenan. Jag är på min fjärde festival och detta år dessutom som funktionär. Gårdagen var minst sagt hektisk. Från klockan nio på morgonen var vi flera hundra funktionärer på plats som ställde i ordning och plockade fram festivalens alla olika delar och när besökarna vällde in fortsatte det att vara fullt upp fram till midnatt.
Idag ska jag dock hinna vara vanlig deltagare också. Laddar för ett antal seminarier på eftermiddagen och någon konsert senare i natt.
/ Karolina
Lina Mattebo 
